Okej men inte fantastiskt
Jag kommer ihåg första gången jag kom i kontakt med padel. Det var på Valhall i Ängelholm. Jag tänkte att detta var rätt meningslös sport.
Ängelholms FF är en fotbollsförening som jag verkar i. När jag började min bana där så hade akademichef Markus Tilly och assisternade tränare i a-laget, Magnus Arvidsson, roddat en team building för oss tränare. Det bar i väg till Valhall park, utanför Ängelholm, och padel stod på programmet. Min första känsla var att det var ju okej fast inte fantastiskt. Nästan på gränsen till meningslös sport.
Något halvår senare arrangerades prova-på i Laholm. Min fru drog med mig för hon ville testa. Jag tänkte att det kan jag väl göra. Nu var det ungefär samma känsla fast lite bättre. Vid tredje tillfället var jag såld. Fantastisk kul sport. Enklare än tennis, social och bra motionsform.
Nu, cirka tre år efter den första upplevelsen på Valhall, skulle jag kunna spela varje dag. Nu, cirka 2 år efter den andra upplevelsen, är jag ordförande i en klubb som på ett kvartal vuxit från 0 till 230 medlemmar och står inför sitt första årsmöte. Nu, ett tag efter de första spadtagen av en ny hall i Mellby, är vi en gemenskap av gubbar och tanter, män och kvinnor, pojkar och flickor i en fantastisk hall. Peter sitter och smaskar på sin trekantsmacka, Ingo kommer insläntrande i sin rock med sitt racket under armen, Alice sitter i de oranga stolarna och småpratar med sin syster, Simon sitter på huk utanför omklädningsrummen och skojar med Adam. Samtidigt ser man Marie och Ann-Christine spela match på bana 3 mot Charlotte och Anna.
Ha en fantastisk padelhelg för det ska jag ha. Kompisamericano i kväll och mixedserien på söndag. Återstår att se om man kan få till en match på lördag.
Glöm inte att vi inte spelar WPT utan vi är Mellby Padeklubb - en klubb för alla padelälskare.